Post migrän-sömn hittar jag mig körande över bron. Den lilla trånga bron i den lilla stan där jag bor. Den där bron där det är lite svettigt att möta en fet grön länstrafikbuss på. Det går sakta. Himlen är blå. Sätesvärmen funkar. Bilradion har mottagning. So far so good.

Utifrån: en hyfsat trött medelålders morsa i mössa på väg att hämta barn efter skolan. I en skitig bil.

Men. Sörrni.

Inifrån: Det fina i den här vardagströtta kråksången är att under den slitna fjällrävenjackan pågår värsta juiciga salsamovesen. Och i de skitiga hundkängorna dansar tårna som om de vore på en kritvit sandstrand med bara månen som åskådare. Och i ansiktet, som fortfarande bär spår av kudden, kryper ett leende fram.

Ibland bjuder livet bokstavligen upp till dans. Och den där dansen, som kommer inifrån, tar mig alltid in i här och nu. I det magiska att vara vid liv.

Temat för kvällens yogapass är satt. Höfter. Sväng. Liv. As simple as that.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *