En fråga har återkommit inuti mig de senaste dagarna. Den har dykt upp när jag tänkt dömande tankar om mig själv. Kanske om mina redan bleknade ideér till nyårslöften eller om min barnsliga oförmåga att sluta snooza. När jag tagit fel på mötestider, nästan missat tåget, glömt körkortet hemma. När jag fräst åt barnen fastän jag vet så mycket bättre än det.

Då har frågan tagit plats och genom sin blotta existens fått den där inre kritikern att tacka för sig och tystna. Frågan är:

”Vem ger mig idén om vem jag är?”

”What we believe, we become” är ett buddistiskt talesätt. Vad är det som formar våra tankar? Vad är det som formar oss, som ger oss bilden av oss själva. Kanske är det så att vi är alla våra möten. Att vi befolkar vårt inre med dem som omger oss. Jag tänker att det kan vara så. Så jag väljer. Ser med omsorg till att vara i sammanhang där jag växer. Jag ser till att jag hänger med människor som hjälper mig att vara mig själv. Som gör det lätt att vara sann, ärlig och autentisk. Som övar mig att definiera mig själv. För den äran vill jag inte lämna över till nån annan.

Det. Det är ett löfte till mig som jag kommer att hålla. Oavsett vilken sida om det nya året vi är på och hur länge jag snoozar på mornarna.

Vem ger dig idén om vem du är? Vem låter du definiera dig? Vem ger dig vingar att flyga med och vågor att surfa på? Vem ger du detsamma?

Allt gott till dig!
Karin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *