– Du som håller på med yoga och så! Mediterar och det? Du borde väl inte bli stressad?

Ah. Detta. Som jag fått över mig ett antal gånger i olika situationer. Gärna i situationer då jag är lite stressad, irriterad eller nåt annat mindre charmigt. Ofta med en skämtsam ton, men ändå. Säg det skämt som inte bygger på allvar i botten?

Och jag blir lika så där lägga-huvudet-på-sned-och-rynka-pannan-förvånad varje gång. Som att yoga och meditation får oss att plana ut? Bli neutrala. Inte bli arga. Inte bli stressade. Inte uppleva vårt hela känsloregister?

Ja. Jag håller på med ”yoga och så”. Och ja, jag ”mediterar och det”. Och jo. Jag kan bli stressad. Uppåt väggarna stressad så jag fattar märkliga beslut och säger konstiga saker, som jag senare slår mig för pannan och tyst svär för mig själv:
– Men helvete Karin. Varifrån kom det där?.
Och arg? Jag kan bli fly förbannat arg. Så där så benen skakar och det pirrar i armarna. Det händer. Fastän jag ”yogar och så” och ”mediterar och det”.

Jag kan bli allt det där. Men. Jag kan också bli sprudlande lycklig, känna livet i varje liten cell och bli upprymd över att bara andas fullt och helt. Och så allt däremellan. För mig handlar yoga och meditation om nåt helt annat än att lägga undan starka känslor. Det handlar om att undersöka. Ta reda på. Lära känna. Och vara i det som är. Yogan breddar mitt liv och får mig att möta mig själv som jag är. På riktigt. Utan filter. Och ta emot det.

Peace out,

Karin

ps. spot-on-illustrationen kommer från Gemma Corell @gemmacorell  (www.gemmacorell.com)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *